Allvarligt!

Om jag bestämmer mig för att inte gå upp och ta en morgon jogg uten att ta mig en "sovmorgon" till 5.45... Vad är då problemet kan man tycka...jo. Min kropp ligger då och våndar sig i 45 min över att missa "den perfekta morgonjoggen". Det är liksom att kroppen jagar den perfekta morgonen.
När de  där extra 45 min har gått och klockan ringer, ja då är jag mer död än levande...

Just nu längtar jag sååå efter semestern att jag kan tom tänka mig att skolka från jobbet...vilket jag naturligtvis inte kommer att göra;-) MEN, jag tänker flexa ut tidigare och bege mig till After Work för att fira in semestern med ett glad rött:-) (men bara ett glas;))
 Kvällen avrundas hemma med pizza som uppladdning till långpasset tidigt lördag morgon. Har verkligen hittat flytet med magen...uppladdning på fredag, tokslockna i soffan sisådär 21.30 före tösen och är utvilad och fylld med energi till långpasset och planen är 23 km innan familjen ens har vaknat, YEY:-)

Behövde lufta benen lite när jag kom hem så det blev en 8,5 km med lite tempo (för att vara jag alltså)... Pigga och alerta ben och flåset var det inget fel på. Det är underbart att känna styrkan i sista backen hem, den som förr segade sig och bälgblåsen åkte fram. Nu är blicken riktad över backkrönet, benen trippar med swung och bröstet fram och syret sugs in i lungorna i normalandningen:-) pulsen stiger inte nämnvärt heller, så himla skön känsla. Det enda svarta orosmolnet är då fortfarande magen. Att den bara krånglar, så fort jag ökar några puslsslag så krampar den... Skitmage bokstavligen!

Hann inte med stretchen efter springturen för middagen var klar så den ska jag riva av nu. Men jag börjar med några plankor på bollen...

//A