Träningsåret har varit bra men absolut inte ok.
Astma och allergi jeflas i stor sett hela året. Det är jobbigt och slitsamt att inte syresätta musklerna. Kroppen reagerar som att jag har en infektion i kroppen konstant. Värdelöst är ordet.
Men. Jag har ändå, vilket jag är stolt över genomfört en del saker.
Som en tjejklassiker. Det blev en första säsong på längdskidor och jag älskart!
Första skidloppet sen guldjakten 1980 blev Kristinaloppet i Norberg. -10 grader blåst och snö så spåren blåste igen på kalhygget. Fifan! Startade allra allra sist så det var tungt med bromsklossar.
Men i mål kom jag.
Kampen med löpningen tog musten ur mig. Astmaskit. Men ett tokvarmt göteborgsvarv genomfördes och två veckor efter blev det Stockholm Maraton i sällskap med Lotta. Ett topplopp och kroppen var ok. Inhalerade en hel del under loppet men tog mig framåt. I mål togs jag emot av en mycket stolt make.
En vecka efter Maran var det Tjejvättern 10 mil. Vilket kändes att det var tätt på två lopp men det gick men jag hatade min skittröga cykel.
Efter Vättern simmade jag ett par gånger innan det var dags för tjej Vansbro. Det blev mycket roligare än jag trodde minus att jag förfrös pekfingret. Så kul att jag nu faktiskt gillar att simma i öppet vatten?!? Men våtdräkt is da shit lixom.
Sen tog jag semester från allt vad prestation heter. Sprang i stort sätt varje dag men aldrig mer än 10 km och inte med klocka. Jag brände ut mig med alla krav som ag själv ställde på prestation.
Hittade tillbaka till löparglädjen igen.
Det blev ett spontant blodomlopp och jag var stark. Upptäckte glädjen i att springa kortare distanser. Fick ett startbevis av jobbarkompis och sprang tjejmilen som var i en tropisk hetta=andningspoblem igen!
Körde intervaller och kände att livet var på topp. Boom! Förkylningen från helvetet komsom ett brev på posten. Precis lagom till slutetappen till tjejmilen. Joggade mig runt lugnt och sakta med värsta förkylningen. Så sjukt skönt! Men skulle aldrig ha sprungit om det inte var för sista etappen på tjejklassikern.
Kom tillbaka och blev stark. Körde för hårt. Boom! akut inflammation i bursea i (en slemsäck) knät. Tvångsvila från löpning och annan ordination från sjukgymnast. Just ja, bröt tåjefeln däremellan.
Började simskola i samband med att jag blev med racercykel i slutet på sommaren och planen för 2014 blev en svensk klassiker började ta form. Känns dock sisådär att vara anmäld till Vasaloppet utan ett endaste staktag när det inte finns snö!
Så 2014 känns motiverad då det inte handlar om prestation utan om genomförande.
Att känna glädjen till träningen och att vara stark. Det är så himla kul och det är bara tiden som säger stop. Chinspers ska sättas och anmälan till Göteborgsvarvet är gjord. Sen tillkommer det säkert något roligt lopp mellan. En våt dröm jag har är ett triatlon lopp så vem vet;-)
Det bästa är att ha en likasinnad make. vi skaffar barnvakt och har våra träningsdater. Andra går på restaurang, vi köper träningsutrustning och träningskläder.
Bästa träningsminnet? Det finns så många. Skrattiga cykelturer med maken, löpning i Malingsboskogarna som avslutas med simning i sjön, på husvagnsemestern på en tidig morgon sightseeingslöpning eller bara den där värsta kettlebell swingen i trädgården som är så skön när den är över.
Så där, det var 2013, nu får 2014 börja:-)
Årets sista träning blev ett spinpuls 70 med den bästa ledaren;-)
//A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar