Träningen känns ok. Till och från bråkar andningen och astman. Jag vet att jag borde acceptera det men nope, det gör jag inte. Hatar när det sätter stopp för prestation. Underveckan blev det distansrekord med knät för denna säsong och peppar peppar. Som sagt, sakta men säkert. Det går inte fort men jag får och kan springa lite och det är huvudsaken. Måste lära mig att vara nöjd.
Styrkan går däremot framåt. Benen verkar hålla och jag är rätt stark. Eftersom jag inte hinner med att få in mer än 2 löppass i veckan så får jag vara nöjd. Kör legday på onsdagar och intervall/backe på torsdagar (fast denna vecka blev det på en fredag) så det passar mig:-) Så det fick bli lite intervaller på bandet. Det värsta jag vet är när jag glömmer ta astmasprayen innan jag ska springa. Fattar inte varför jag inte kommer ihåg det. Det straffar sig nämligen direkt...grrr. Torsdagens pass bestod i hemma styrka och yoga.
Veckan som gick fick innebära lite extra vila för min del eftersom det var Engelbrektsloppet på söndagen. Uppladdningen innebar även lite partaj på fredagen. Inte så mycket av det goda att dricka men däremot blev det på tok för sent mot vad jag är van vid och det gör mig sliten.
Engelbrekt var mer tänkt som ett långpass inför Vasaloppet och så fick det bli. Helvetti vilket sunkit spår. Helt galet så dåligt så jag har aldrig varit maken. Brun snö, sten och annat skit i spåren. Har aldrig varit så nära att bryta ett lopp som denna gång. Fifan! Sista två km var lika jobbiga som 48 km. Maken fick dra sista biten annars hade jag klivit av och kastat in skidorna i skogen. Inte för att jag var tröt, slut eller för att jag var helt dygnsur efter öm som. Nä det var för att jag var så jefla trött på sörjan och blasket som jag åkte på.Trött på regnet och på blötsnön som kom ner och gjorde mig blöt ända in på trosorna. Trots att salomon gjorde allt för att stoppa blötan.
Skidorna är nu inlämnade för att slipas till ordentligt. Fast, eventuellt så får jag mig ett par nya skidor till nästa säsong, beroende på om detta ska bli ett återkommande fenomen:-) (känner jag maken rätt så får jag nya nästa säsong eftersom han gillar att alltid se till att jag har det bästa grejerna he heheh)Längdskidor är ju ett ypperligt träningsalternativ på vintern och jag kan inte nog säga hur himla skönt det är att träna allsidigt och varje dag ha ett nytt träningspass att längta efter.
Engelbrektsloppet då, jorå, fick veta att jag levde. Inte för att det var jobbigt, för det var det inte. Snittpuls var 137 och det är väl lite som att gå lite snabbare. Stakade i stort sätt 80-90% av loppet och det gick helt ok. Hade perfekt glid och fäste som bästa vallakungen jag är gift med hade fixat till så vackert. Maken och jag åkte i stort sätt tillsammans hela vägen och det var inga problem. Han ville nog hellre dra på lite men det var liksom ingen mening i det väderförhållandet som rådde. Dessutom blev det ju distansrekord för både maken och mig så nog var det ett bra pass inför Vasaloppet den 24 februari:-)
Skidorna upplagda och väntar på sina åkare.
En Vallakung på väg till loppet:-) kolla in blasket på marken..
Nog är det lite roligt med en medalj alltid:-)
Idag har jag fixat lite gofika till mig, fröknäcke som är sjukt gott som en kaka till kvälls thet!
Blir perfekt att ha med som mellis på jobbet.
Okej, hur ser planen ut denna vecka och kommer den att gå att få ihop:-)?
Måndag, vassego kroppen du får vila idag och hämta hem på energi.
Tisdag,lugn skön morgon mysjogg, magstyrka med trx och latsdrag för"vingarna".
Onsdag, legday, styrka och simpass på kvällen.
Torsdag, löppass, intervall/backe
Fredag: cykelpass
Lördag: Långpass löp.
Behöver få upp distanserna på löpningen så det är bara att mata på km för km...sakta men säkert:-) (rabblar som ett mantra för att fatta).
//A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar