Hur som. Medicineringen har börjat verka och den tunga gubbe som satt på mitt bröst och hoppade förut (känslan alltså) har antingen bantat eller klivit av med ena benet i vart fall:-)
Löpningen börjar kännas mycket lättare igen och motivationen är på topp igen:-)
Jag har ju fått anpassa till lugna pass och inte stressa på kroppen i värsta allergifasen och det har nog hjälpt. Så nu är jag på G igen:-)
Förra veckan blev det både lite lättare form av intervaller på bandet även om det var fruktansvärt jobbigt att inte få tillräckligt med syre men det gick. Det blev ett halvbackpass med att jag tog vanliga rundan med alla backar två gånger (tre på den värsta) och det känns som ett riktigt bra kvalitetspass.
I fredags blev det 8 km lugnt på morgonen och på kvällen blev det spinpulsdistans med maken:-) Ett super duper bra pass med honom:-)
Lördagen blev det vila med lite core och stretch på foamrollern. knäna började göra sig påminda och maken vrålade "löparknä" när jag talade om vart det molnade...jaha, då blev jag nojig över det åxå...
Intensifierade strechen och skrev till sjukgymnasten som gav lite coaching och vips så kändes det ok :-)
På söndagen laddade jag inför långpass:
Sååå gott och bra som uppladdning:-)
Innan långpasset blev det förstås kesobullar för det kan jag inte köra utan, mitt nya ticks ha h aha
Redo för långpasset. Som gick i 6.30-6.45 tempo. Tyvärr en hel del magpaj som gjorde att jag var ute i alldeles för lång tid men nu vet kroppen om det åxå;-) jag körde med maxim som påfyllnad som energidepå och i vätskebältet blandar jag med energy och vatten med resorb:-) Magen dör ju i alla fall så det kvittar ju vad jag häller i mig uppenbarligen. Hur som var det en jätteskön runda och benen var inte alls döda. Sista milen så varvade jag med gång i 100 meter var tredje km. Funkade utmärkt:-) kändes riktigt behagligt och inte märkte jag av något knä inte:-)
Stan är vacker :-)
Innan passet hade jag smort fötterna med vaselin, särskilt tårna eftersom jag brukar få blåsor där. Inte en blåsa blev det på fötterna så det funkade otroligt bra måste jag säga. I måndags kände jag knappt av att jag hade sprungit 30 km som jag skrapade ihop. Inte träningsvärk, inget skav eller så. Mycket beror nog på ice power som jag smörjer in mej med efter passet. Det är absolut inte en behaglig känsla efteråt men det gör susen.
Behöver kanske inte säga att jag somnade tidigt på kvällen i vart fall;-)) Men jag prioriterar mycket sömn nu. Som igår, även om det var ofrivilligt att jag somnade brevid tösen strax efter 21 men jag vaknade ju pigg och utvilad kl 06:-) drog mig till 6.30 och det är ju värsta sovmorgonen:-)
På måndagspasset körde jag bara överkropp och lät benen vila lite...smart drag. För igår var det intervaller på schemat. Körde rullande minuter. dvs 1 min, vila 1 min, 2 min, 1 min vila, 3 min, 1 min vila osv upp till 5 min. körde detta efter 10 min uppvärmning. Första blocket med intervall testade jag kroppsformen i 5 min tempo (hastighet 12 km/h) och det kändes så bra och benen var pigga och jag hade mycket kvar att ge. Inte ens pulsen jobbade emot mig:-) så vid det andra blocket ökade jag hastigheten till 4.48 tempo (12.5 km/h) hej vad det gick. Men inga problem det heller så då vet jag:-) Jag hade gott och väl kunnat köra två block i 4.48 och kanske tom öka hastigheten något i ett av blocken. Kul kvittens.
Jag har lite svårt att hålla koll på klocka och tempo när jag kör ute så detta kör jag tyvärr på bandet för jag är inte den där inbyggda klockan(som många erfarna löpare har) så jag klarar av att pressa lika mycket annars. Glädjande var att när jag berättade för maken så säger han att löpbanden på jobbet går saktare än i verkligheten så mao har jag sprungit lite fortare i alla fall.-) Kul när han säger "du har ju tempo i dig i alla fall" ha ha ha jag fattar vad han menar. Det är ju jag som inte tror tillräckligt på mig själv. Det är så här jag/alla ska tänka:
Men det är klart att jag märker skillnad. När jag började springa så lutade jag mig framåt och försökte få luft, medan idag är jag rak i hållningen och har flytet. Jag aktiverar bålen och får bättre swung i benen:-)
Jag tyckte att de som sprang i 5 min tempo var galna och nästintill elitidrottare:-) mohaaa nu är jag där:-)
Idag har jag styrketräning på schemat och i morgon blir det backintervaller med c på jobbet som jag "tvingar" med. Göteborgsvarvet närmar sig med stormsteg med skräck blandad förtjusning och Stockholm maraton likaså:-) Det blir inte till att slå rekord på varvet för jag måste spara mig till maraton. Jag ska dock njuuuuta av varvet som bara den:-) och köra det lite som ett kvalitetsträningspass med fart,-)
Skönt i vart fall när allt är över...inte för träningens skull utan för att slippa all oro över allergi, nysningar, personer som hostar, att ta i dörrar på offentliga ställen...att skaka hand med okända människor...JAG VILL INTE BLI FÖRKYLD NU!! så ser mitt neurotiska liv ut just nu;-)
Men jag ska ut och njuta av solen idag:-)
//A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar